ÄLSKAR vädret vi har idag!!

Några få minusgrader och SNÖ!! Helt jävla underbart!!

Jobbar och sliter, fullt upp inför jul, dock finns några tider kvar till veckan ifall någon som läser vill komma..

Har haft fullt upp med det mesta nu tycker jag.

Bakade lite julgodis i onsdags, knäck, ischoklad, minttryfflar och rocky road.

Och igår slängde jag ihop choklad- och jultomteskumfudge samt testade ett chokladkola recept som nästan lät för enkelt för att vara sant. Det var det nog också.

God smak men varning för tandlossning..

Julklapparna är också klara, införskaffade det sista på Dollarstore av alla ställen i lördags. Hade bara några små kompletteringar kvar.

Själv lär jag knappt få några paket på julafton, jag har redan fått det jag önskade!

Och de som känenr mej vet att jag inte vill vänta på något som jag kan få på en gång.

Hade önskat mej en "värstingmobil" av sambon, fick en HTC desire HD.

Sjukt nöjd!! Så jävla rolig telefon!! Skitbra bilder, massa onödiga men ack så roliga appar..och så kan man ju ringa med den också..haha!

Aldrig haft en HTC förut och trodde att jag var för ointelligent för att förstå mej på den men det har inte varit några som helst problem.

Förstår varför de som har HTC inte vill ha nåt annat märke sen.

Längtar efter julafton, julmaten, umgänget  och att få se sambons miner när han öppnar sina julklappar. Hoppas han inte listat ut vad han ska få!

Näe nu må jag slänga i mej lite lunch innan jag jobbar vidare!

Ma råkes!

Vilse är lätt att komma, inte bara i öknen utan här har vi en historia om den unga julie, som kom vilse ute på prärien i Vilda Västern. Hon bodde på en ranch någonstans med sina föräldrar och de var frireligiösa och mycket stränga. Men i alla fall hade i alla fall julie övertalat dem att hon skulle få ta en ridtur ensam över prärien och konstigt nog hade de sagt ja. Så hon sadlade hästen och gav sig ut, längre och längre bort, och njöt verkligen av att komma ifrån hemmet för en gångs skull. Men plötsligt small ett skott från ingenstans, hästen blev livrädd, kastade av henne och började skena iväg, och stackars julie hade inget annat val än att börja gå. Solen stekte värre och värre och hon visste inte var hon hade hamnat, utan förstod att hon inte hade stor chans att klara sig. Men precis när den stackars flickan var färdig att ge upp, såg hon ett dammoln långt borta och det verkade vara en ryttare på väg åt hennes håll. Hon ropade desperat så högt hon kunde och till slut så kom ryttaren, som visade sig vara en indian. julie förklarade läget, tackade för att han hade kommit och frågade om hon inte kunde få hoppa upp bakpå och få skjuts hem. Indianen nickade, hon hoppade upp bakom honom och det bar iväg. På hela tiden sa inte indianen ett ord, men efter en stund skrek han plötsligt till som om han höll på att dö. julie blev chockad men indianen återfick sitt lugn och fortsatte. Han gjorde inte en antydan till att förklara, utan var lika tyst som förut, och julie brydde sig inte om att fråga heller. När de hade ridit ännu en stund, gav plötsligt indianen upp ett illtjut igen, och julie blev ännu räddare och började tro, att han hade gjort sig verkligt illa, men han sa fortfarande ingenting och även om hon började känna sig illa till mods var det ingen idé att försöka ta reda på vad det var. Snart kom de i alla fall fram till ranchen där hon bodde och hon såg sin mor stå vid dörren och vänta på henne. Precis när hon skulle stiga av, gav indianen upp ett tredje illvrål, släppte av henne och red bort utan ett ord. Modern undrade förskräckt: - Herregud, vad var det med honom egentligen??! Hade du gjort honom illa på någon sätt? - Nää...jag fattar ingenting! Jag bara satt helt lugnt bakom honom och höll mig fast i sadelknappen... - Sadelknappen??!! Och du hade ingen aning om att indianer rider barbacka??!!