Fick veta en sak som gjorde mej glad ikväll.

Har en pappa som haft jordbruk och grisar i typ hela sitt liv och ikväll berättade han att på måndag skickar han iväg grisar till slakt för sista gången. Äntligen!

När man bor så långt ifrån varandra som vi gör ser man hur dom där borta förändras på ett annat sätt än dom man träffar ofta.

Man ser t.ex hur gammal föräldrarna hinner bli mellan gångerna man ses. Att de sjunker ihop mer, blir krokigare, gråare hår, att allt verkar tyngre osv.

Har tyckt länge att det måste vara fruktansvärt jobbigt att ha just såna djur,att typ aldrig vara ledig, vara låst hemma för att dom ska ha mat två gånger per dag och allt annat jobb dom innebär.

Jordbruket ska han dock ha kvar, och sen har han ju skogen.

Men tänk ändå, nu behövs inte riktigt lika mycket planering om de vill åka hit, speciellt inte vintertid. Förut har han ju alltid jobbat hela vintrarna.

Och nu hinner han ju göra saker han velat men aldrig hunnit med, t.ex snickra. Han behöver inte vara ute klockan sju varje morgon längre.

Sommartid då det är jordbruk kan han ägna dagarna åt det istället för att slita från  sju på morgonen till långt in på natten för att hinna med allt.

Han är 62 år men pensionär var han inte intresserad av att bli än.

Ja hur som helst känner jag en stor lättnad över att han inte behöver slita lika mycket på sin kropp längre.

Jag känner lycka.